Idag var det alltså dags att ta tag i dressyren, upp till ridhuset bar det med Tappi och sällskap av en vän som körde Moa.

Tappi gick väl sådär. Jag körde uselt. Pust, varför ska det vara så svårt?
Han blir gärna lite för mycket. Springer på lite för mycket, eller springer inte alls. Det finns inte något bra mellanting. Ni vet där man kan sitta och jobba utan att det bara rusar iväg.
Först skrittade jag länge och väl. Började korta lite försiktigt i skritten och jobbade med en del sidförande, eller närmare bakdelsvändning kanske men med vagnen. Efter att ha flyttat Moa alldeles för mycket åt gången är jag väldigt noga med att inte göra samma misstag med Tappi. Nu är han inte riktigt lika trög framåt som Moa, men jag vill inte att han ska börja tänka bakåt utan hela tiden suga framåt. Därför flyttar jag max ett halvt varv innan han ska gå framåt, i skritt eller trav. Idag gjorde vi det bara till skritten. Med Moa gör jag till trav och när hon är lyhörd till galopp.

Tappi är inte riktigt där ännu.
När han kändes mjuk så körde vi trav. Började med att jogga runt lite lätt. Körde sedan några klassiska serpentiner för att sedan sakta av på medellinjen efter varje båge och efter två steg fram i trav.
Jag måste verkligen jobba mer med lydnaden! Vi hamnar i en dragkamp och jag blir så irriterad på mig själv.
Avslutade med att köra tempoväxlingar i trav för att sedan låta honom galoppera några varv. Jippie!
Sedan blev jag sugen på att köra Moa, så vi bytte ponnyer helt enkelt. Hon hade på sig sin globusrockard, att jag stått ut i så många år med den skiten är ju imponerande. Värsta jag varit med om.  Tack vet jag min träningsrockard, den är helt underbar i jämförelse. Mitt bästa köp!
Hur som, fick överleva några minuter med globusen helt enkelt. Måste bara meddela att Moa är helt jädra underbar!

Jag fick sura till på henne ordentligt en gång när vi skulle trava. När man ber om trav möts man av ”jovars, kanske kan tänka mig lite trav alldeles strax, jag ska bara…”
Det funkar inte så, speciellt inte nu när hon beter sig så illa mot sin medryttare, hon bråkar som en galning med henne. Jag brukar bli lite för passiv ibland, låta det bero men nu är jag lite irriterad på Moa som bara hittar på dumheter med sin lilla ryttare. Så nu vart det ord och inga visor. Tränade några snabba övergångar från skritt till trav och sedan till galopp. Det har jag sett när andra galopperat henne att hon mest stutsar fram i galoppen, som en gunghäst. Så nu drev jag på henne i galoppen så hon verkligen galopperade på och inte bromsade så mycket. Det blev stor skillnad.

Moa blir alltid bättre när hon galopperat lite så då var det dags att jobba i traven, fy fasen vilken ponny alltså. Hon travade på som en riktig dressyrhäst. Det gick att trycka på henne mer och få henne att jobba bättre med rumpa och rygg. Jobbade igenom böjningen i traven och hon lossnade verkligen, flyttade några steg och jobbade henne i en låg och böjd form. Gjorde mycket tempoväxlingar i traven med bibehållen böjning. Detta är något som vi haft så jäkla svårt med, helt omöjligt i princip. För några veckor sedan lossnade i ridhuset och sedan har jag inte kört dressyr med henne. Men det satt visst kvar! Så underbart!
Såhär ska det kännas med Tappi sen.

Åh vad jag saknar parkörningen!